Men, hur tänkte du nu? Egentligen!

Ursäkta, du kan inte göra så här mot mig! Du kan inte höra av dig en halvtimme innan jag ska åka och säga att hela helgen blir inställd.
Du kan inte skicka ett sms och med text om att du ber om ursäkt och skriva att vi måste ta en paus. Paus ifrån vad då? Jag har då inte något jag behöver ta en paus ifrån när det gäller oss två. För vi hade inget ihop mer än en kyss, lite flört, trevliga samtal och trevligt umgänge. Är det detta du behöver paus ifrån? Ärligt! Det är detta som kallas livet med bra människor omkring dig!

Jag har varit arg, besviken, ledsen och helt enkelt tappat tron på människor efter den här situationen. Ledsamheten har gått över men är fortfarande arg och besviken!

I torsdags så hördes jag och herrn av och planerade våran tälthelg.
Vi planerade att vi skulle åka iväg på fredagen men då insåg vi att det skulle regna mestadels av dagen och natten så vi sköt upp det till lördag. Bilen var packad, platsen utprickad på gps och humöret på topp.
På lördagen så får jag ett sms från honom en halvtimme innan jag ska gå med texten "har du åkt redan?".
Jag tänkte att det kan vara så att han vill kolla av att jag kommer med rätt vagn/tåg ut till honom så att han vet när han ska komma och hämta mig så jag svarar att jag är på gång om en halvtimme.

"Vi får ställa in... Det bästa är att vi tar en paus... jag hör av mig när det blir bättre... hoppas du förstår...". Detta skriver han en halvtimme innan jag ska iväg.
Varför kunde han inte sagt detta tidigare istället för att ha planerat kvällen innan exakt vart vi ska ta vägen? Han skrev under kvällen att han har hittat en perfekt plats vid en sandstrand utan några hus i närheten så det blir super! Detta tolkar jag som att allt är ok och att vi ska göra utflykten. Ingen snack om saken. 
Suck! Så nu skiter jag helt i honom, orkar inte med människor som behöver hitta sig själva, ta hand om sin katt osv osv. 
Och det här, vi tar en paus? Ifrån vad? Kompisskapet?
Det kändes som att han gjorde slut när jag läste texten i smset!

 

Om jag skulle känna att någon är intresserad av mig och jag inte är det så skulle jag sagt det/skrivit det och hintat om detta. "Du, jag är inte intresserad av relation men fortsätter gärna kompisskapet" eller liknande. Och då jag har frågat flera gånger om han vill tälta som han har sagt, och jag har fått ja på frågan så tänkte jag att det är lugnt och sett framemot detta. Spec som jag skrev, att vi hördes av så sent som kvällen innan och allt var ok, bilen packad, stället är inprickat osv. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte det har hänt något alls, han vet bara inte vad han vill med sitt liv och sen kommer jag och ser framemot att umgås med honom och då blir det helt plötsligt för mycket.
Men säg det då!! Fega människa!

Katten, mormor, själen är bara en omskrivning för att inte våga vara rak.

 

 

Ömhet

Känner sådan ömhet och trygghet att det gör ont i kroppen av lycka!

Bara så du vet så är jag så sjukt lycklig!  

Känslor

Skit vad man är fucked up när det gäller känslor och sättet att uttryckas sig på!
Har alltid vetat att jag har svårt att säga vad jag tycker och tänker när det väl kommer till det personliga planet men jag har aldrig förstått att det är så pass dåligt att jag inte kan säga det utan att skämta till det.
Fick ett allvarligt samtal igår om detta och jag får bara ta åt mig och göra det bästa av det nu när jag är medveten om det.
Jag har inga problem att säga till andra och tipsa andra om hur de ska agera men när det väl kommer till mig så låser jag mig.
Usch... måste bättre mig!

Men stackaren!

Nej! Nej! Jag är inte sjuk! Jag är bara singel trots att jag är sååå trevlig!

I ankomsthallen

Igår kom jag hem efter två veckors vistelse i varmare breddgrader. Det var heeelt ljuvligt!
Att bara få vara, sola och bada, umgås med familjen och vänner och slippa tänka på vad man ska laga till lunch eller att behöva vakna till en väckarklocka.

Men igår när jag landade och hämtade ut min väska så var det riktigt tråkigt (förutom att det var en skillnad på 20 grader) att gå ut i ankomsthallen och veta att man inte har någon som möter upp en.
Att man går ut i den kalla vinden, sätta sig på bussen och sen åker hem till en tom lägenhet där osten har börjat mögla.

Men va f*n!

Jag orkar, orkar, orkar, ORKAR inte mer!
En efter en droppar av utan att jag har något att säga till om.
Jag orkar inte engagera mig i något som inte leder vidare, jag orkar inte vara trevlig när jag inte får något tillbaka.

Så, jag tackar för mig och låter allt bara vara.

It´s complicated!

Som att göra slut

Har fått äran att umgås med en kille som jag verkligen gillade.
Han var en bra kille, en glad, kramig och omtänksam kille. En som jag kunde prata med utan att det kändes pinsamt när man kom till de mer allvarliga ämnen. När vi umgicks så flöt tiden på, man kunde bara vara med honom.
Men... då kom det där men.
Mitt men är att jag inte ser någon framtid med honom trots alla positiva sakerna, minussidan vägde över i detta fall. Så jag fick helt enkelt skicka ett "jobbigt" sms där jag förklarade att detta var tyvärr inget jag ville fortsätta med och att detta sms var verkligen en grej jag INTE ville göra. Men för att jag ska må bra så är jag tvungen.
Detta var som att göra slut, att dra av plåstret snabbt i ett ryck utan att känna allt för mycket just då.
Vi hade ingen relation men fortfarande får jag "göra-slut-känslan".
Fan...

Ropar hej allt för tidigt

Blir trött på mig själv! Så skedde det igen, jag ropade hej allt för tidigt! Måste skärpa mig!
Eller...  har jag ropat det än? Eller har jag inte gjort?
Kan jag ha missuppfattat situationen?
Vem av oss har bollen nu? Är det på din planhalva eller har jag gjort självmål?

Kan någon förklara dessa regler som finns i detta spel mellan en man och en kvinna för mig?!

Love

Sluta upp med det där!

Nu har jag avverkat de flesta av dejterna och nätdejtandet är snart slut. Inte för att det har gett någon skörd av detta men projektet måste få ett slut annars blir det bara never ending story.
Har dock en kvar som jag ska träffa upp sen så förblir jag singel ett bra tag till!

Det är två saker har jag märkt med dessa killar om de har gemensamt, det första är att de älskar att prata om sig själva, för sig själva och till sig själv. De pratar om deras äventyr, deras jobb och lägger upp skämt som de själva skrattar till. Helt underbart underhållande, not!
Och det andra är att när de inte är intresserade så kan de inte med att lägga ett sms och skriva ett "tack för trevlig träff men tyvärr". Men om man själv gör det så får man småspydig kommentar tillbaka så som att det är ens eget fel att det inte blir mer, lite av att de inte kan ta att man "ratar" dem.

Well well... kommer som sagt förbli singel ett tag till, skaffa mig katter trots att jag är tokallergisk, flytta ut på landet trots att jag är storstadstjejen och vet knappt vad ett träd är och till sist lära mig virka för att få tiden att gå.

Runaway bride?

Har nu varit på dejtingsidan i tre månader och fått träffa en hel del killar.
Vissa var inget att ha och vissa var keep it-material. Vissa önskar jag att jag aldrig träffade och andra har jag träffat ett par gånger.

Men nu kommer det stora dilemmat!
De gångar det har klaffat med killen och jag har känt att det är en vettig kille så har jag backat! Så, när killen visar lite mer att han är intresserad än vad jag är och vill träffas igen så funderar jag ut hur jag ska säga till honom att jag inte är intresserad av att ha en relation med just honom.

"Det är inte du, det är jag"?

"Kan vi fortsätta bara vara vänner"?

"Tyvärr, men jag måste tvätta håret"?

Vad är det för fel på mig?
Är jag en Julia Roberts i filmen Runaway Bride som drar så fort en kille visar lite mer än vad jag kan/vill trots att jag bara längtar efter det egentligen?

Klyschor i kärleksvärlden

När man läser profiler på dejtingsidor kan man inte sluta förundras att vissa klyschor återkommer gång på gång.

Här kommer ett par

* Söker en tjej med skinn på näsan
Men... hur skulle det se ut om man inte hade skinn på näsan!

*Är en person med båda fötterna på jorden
Annars så tycker jag det låter jobbigt att bara stå på ett ben hela tiden!

* Tycker om att röra på mig.
Det hoppas jag verkligen, för sittsår är inget roligt!

* Är en kille med hjärtat på rätt ställe.
Oj, annars vore du nog ett medicinskt under!

Men det som slår det mesta är när folk skriver detta och endast detta i sin profil: "Undrar du över något eller vill veta mer så fråga!"
Men va f*n ska man fråga om man inte får något att hänga upp frågan på. Ska man fråga om bilen går bra?

Kärleken ska nog inte vara så enkel som man tror

Min kloka kompis sa till mig en gång att släppa taget är lätt men det svåra är att gå vidare.

Note to self

Om killen är så där sjukt snygg, bildskön att du tappar andan när du ser han, och han säger att han vill träffa dig men att han hör av sig. Han kommer INTE höra av sig, så sitt INTE och vänta!

Hmm... Grattis

Nämen grattis! Trodde inte att just du skulle vinna utmärkelsen månadens-besvikelse-dejt!
Men man slutar ju inte förundras!

There is always hope

Tycker den här bilden bara är så söt så jag måste dela med mig av den!

Beundrarbrev

Jag bara måste skriva ner ett par mejl som jag har fått via dejtingsida jag är ute på.
Det är inte det språkliga som jag tycker är roligt utan hela kontentan.

Mejl nr 1:

hej,
Kan vi lära känna varandra, kan förstå vad vi är intresserade i.
Jag vill särskilt veta var ditt intresse är i en människa. Vad behöver du en man för ........... det dating, en avslappnad relation, romans med vilda passion.

Känn dig fri att prata, var inte blyg, jag öppnar jag väldigt förslag

Mejl nr 2:

hejsa gärna att lär o känna varndra bor i malmö eget pizzaria o jag har intrserat din profail hoppas att känna dig mer o kontakata varnadra

Mejl nr 3:

Jobbar du som sekreterare?

Mejl nr 4:

Jag är intesserad!

Idiot till dejt!

Vet inte hur många gånger jag har sagt att jag inte vill gå på dejt med miffo-killar och så lyckas jag ialf pricka in en sådan i förra veckan, han som pratade så mycket om sig själv och hur duktig han är. Ni kan läsa om det här om ni har missat det!
För att göra det som man ska göra efter en dejt när man inser att det inte är mannen i ens liv så skickade jag ett sms till honom dagen efter jag tackade för en "trevlig" fika och samtidigt skrev att han inte är killen/mannen jag söker.
Inom en kort stund får jag svar från detta miffo där han skriver
"Tack själv men är inte ledsen för det att du inte väljer mig. Och "by the way" så borde du ändra i din presentation att du inte är "normalvikt" så du inte förvirrar fler killar."
What!! Hade han suttit framför mig hade han fått det varma kaffet rakt i knät! Hur i alla sina dagar kan man skriva så! Jag hade verkligen lust att skriva tillbaka att jag kan gå ner i vikt men han kommer aldrig lyckas ändra sin attityd och sin negativa syn på folk!