Men, hur tänkte du nu? Egentligen!

Ursäkta, du kan inte göra så här mot mig! Du kan inte höra av dig en halvtimme innan jag ska åka och säga att hela helgen blir inställd.
Du kan inte skicka ett sms och med text om att du ber om ursäkt och skriva att vi måste ta en paus. Paus ifrån vad då? Jag har då inte något jag behöver ta en paus ifrån när det gäller oss två. För vi hade inget ihop mer än en kyss, lite flört, trevliga samtal och trevligt umgänge. Är det detta du behöver paus ifrån? Ärligt! Det är detta som kallas livet med bra människor omkring dig!

Jag har varit arg, besviken, ledsen och helt enkelt tappat tron på människor efter den här situationen. Ledsamheten har gått över men är fortfarande arg och besviken!

I torsdags så hördes jag och herrn av och planerade våran tälthelg.
Vi planerade att vi skulle åka iväg på fredagen men då insåg vi att det skulle regna mestadels av dagen och natten så vi sköt upp det till lördag. Bilen var packad, platsen utprickad på gps och humöret på topp.
På lördagen så får jag ett sms från honom en halvtimme innan jag ska gå med texten "har du åkt redan?".
Jag tänkte att det kan vara så att han vill kolla av att jag kommer med rätt vagn/tåg ut till honom så att han vet när han ska komma och hämta mig så jag svarar att jag är på gång om en halvtimme.

"Vi får ställa in... Det bästa är att vi tar en paus... jag hör av mig när det blir bättre... hoppas du förstår...". Detta skriver han en halvtimme innan jag ska iväg.
Varför kunde han inte sagt detta tidigare istället för att ha planerat kvällen innan exakt vart vi ska ta vägen? Han skrev under kvällen att han har hittat en perfekt plats vid en sandstrand utan några hus i närheten så det blir super! Detta tolkar jag som att allt är ok och att vi ska göra utflykten. Ingen snack om saken. 
Suck! Så nu skiter jag helt i honom, orkar inte med människor som behöver hitta sig själva, ta hand om sin katt osv osv. 
Och det här, vi tar en paus? Ifrån vad? Kompisskapet?
Det kändes som att han gjorde slut när jag läste texten i smset!

 

Om jag skulle känna att någon är intresserad av mig och jag inte är det så skulle jag sagt det/skrivit det och hintat om detta. "Du, jag är inte intresserad av relation men fortsätter gärna kompisskapet" eller liknande. Och då jag har frågat flera gånger om han vill tälta som han har sagt, och jag har fått ja på frågan så tänkte jag att det är lugnt och sett framemot detta. Spec som jag skrev, att vi hördes av så sent som kvällen innan och allt var ok, bilen packad, stället är inprickat osv. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte det har hänt något alls, han vet bara inte vad han vill med sitt liv och sen kommer jag och ser framemot att umgås med honom och då blir det helt plötsligt för mycket.
Men säg det då!! Fega människa!

Katten, mormor, själen är bara en omskrivning för att inte våga vara rak.

 

 

Sötaste än sött

Satt på vagnen hem idag och hörde hur en kille hade ett samtal i sin mobil och smörade för en tjej i andra luren.

"Men finaste tjejen, du vet att jag tycker om att umgås med dig"
Paus
"Men det klart! Jag gillar också hur du ser ut, hur fint långt hår du har och finaste ögonen"
Nickande och hummande

"Ja! Det är ju klart! Du är ju världens sötaste! Sötare än socker! Ja! Till och med sötare än honung!"

Midsommarnattsdröm

I min dröm så kommer Midsommarafton bli en sagolik kväll. Det kommer vara ljust, varmt och helt enkelt underbart. Vi kommer gå långa promenader, bada i havet och sitta uppe länge och bara njuta av kvällen!

Men självklart visar väderprognosen något helt annat. Så jag tror tyvärr att klänningen kommer lämnas hemma eller så får jag ha den under regnstället.

Får se till att plocka fram regnställ, regnstövlar och vattentäta vantar istället för att plocka blomor till kransen.

Tyvärr!

Så jag får önska alla mina kära läsare en helt undebar och magisk Midsommarafton, vare sig ni kommer tillbringa dagen/kvällen i regnställ eller i en tunn sommarklänning!

Som att göra slut

Har fått äran att umgås med en kille som jag verkligen gillade.
Han var en bra kille, en glad, kramig och omtänksam kille. En som jag kunde prata med utan att det kändes pinsamt när man kom till de mer allvarliga ämnen. När vi umgicks så flöt tiden på, man kunde bara vara med honom.
Men... då kom det där men.
Mitt men är att jag inte ser någon framtid med honom trots alla positiva sakerna, minussidan vägde över i detta fall. Så jag fick helt enkelt skicka ett "jobbigt" sms där jag förklarade att detta var tyvärr inget jag ville fortsätta med och att detta sms var verkligen en grej jag INTE ville göra. Men för att jag ska må bra så är jag tvungen.
Detta var som att göra slut, att dra av plåstret snabbt i ett ryck utan att känna allt för mycket just då.
Vi hade ingen relation men fortfarande får jag "göra-slut-känslan".
Fan...

Ut i det okända

Efter mycket om och men så beslutade jag mig att testa den virtuella dejtingvärlden.
Jag har ju gjort det innan men då har jag bara träffat på massa konstiga killar, killar som man inte får några bra vibbar från första sekunden man ser dem.
Och jag tänkte att jag aldrig mer ska göra det och utsätta mig för detta!
Men nu efter något år inser jag att prinsen inte kommer på den vita hästen (eller så har han gjort det men pga alla snö i vinter så har jag inte sett han) och knackar på.
Så nu ger jag mig ut i det okända, dejta killar som förhoppningsvis inte är något dryga, stöddiga, eller har konstiga uppfattningar om världen osv. Utan helt normal kille som man kan tänka sig hångla med =)

Men redan nu så kan jag medela att många konstiga inviter har man fått. Många konstiga mejl, tex där en kille skriver efter att jag har tackat för mejlet han har skickat men att jag tror inte han är den jag säker skriver :

"Du får ursäkta mig men jag förstår mig inte tjejer som du...

Hur kan i hela friden skriva att man inte passar ihop, du har aldrig

någonsin träffat mig i verkligheten, hade man gjort detta och sedan

kommit fram till OK vi passar inte för varann då hade jag köpt det...'

men inte att bara höftar till det så där utan träffat en person öga

mot öga...Du vill ha barn, så vill även jag, du skriver att du ha någon att skratta och diskutera med..även jag...

Du vill ha någon att bygga ett liv med..även jag...och jag är inte någon miffo kille

Enda som skiljer oss åt är avståndet, nån timme mellan våra städer..."

En fråga på detta varför man inte kan ta ett "nej tack, tack för kompimangen men du är inte den jag vill ha"?

Hudhunger

Åh vad jag längtar efter närhet, att få känna riktigt nära kroppsvärme. Att få hångla loss som galen tonåring, att få krama någon och få bara vara i denna kram. Att klia en kille i nacken, lukta på hud, kila in sina kalla fötter under en varm rygg.
Så ge mig en härlig man, en manlig man som man kryper upp intill och där man känner sig kvinnlig.

Jag VILL, jag vill, JAG vill!

Jag vill

• känna solens varma strålar
• sitta på balkongen
• ligga i gräset
• bada i havet
• hångla
• känna doften av en varm blöt klippa
• vara vaken sena kvällar
• umgås med underbara vänner
• njuta

Helst skulle jag vilja kombinera allt på samma gång!

Kyssa grodor

Vill dela med mig av ett mejl som jag fick förra året då jag mejlade med en kille. Denna kille kännde jag inte innan utan han "hittade" mig på något sätt via fb.

Här följer ett urdrag ur mejlet:

"Så vad gör du en helg som denna? För egen del har jag sprungit i skogen igår och gått ut på kvällen.

Idag har jag också sprungit och sprang om fyra 25 åringar i "rätt" klädsel. Själv springer jag faktiskt i gamla finbyxor och rutig skjorta och kan inte förstå varför män i min egen ålder tar på sig trikåer och springer i det.

Hur kan det vara högsta mode att se ut som en fet groda med spinkiga ben? Om man nu springer för att få motion, varför då köpa utrustning som tar bort luftmotstånd osv, dvs minskar moitionen???"

Ja du... hur svarar man på detta mejl? (Jag gjorde aldrig det utan jag skrev att jag inte tyckte detta brevskrivande var av intresse så vi slutade vara brevkompisar)

Dock skulle jag vilja se det här fenomenet springades ute i skogen.
Eller rättare sagt... hur många gordor måste man kyssa för att hitta sin prins?