Har fått äran att umgås med en kille som jag verkligen gillade.
Han var en bra kille, en glad, kramig och omtänksam kille. En som jag kunde prata med utan att det kändes pinsamt när man kom till de mer allvarliga ämnen. När vi umgicks så flöt tiden på, man kunde bara vara med honom.
Men... då kom det där men.
Mitt men är att jag inte ser någon framtid med honom trots alla positiva sakerna, minussidan vägde över i detta fall. Så jag fick helt enkelt skicka ett "jobbigt" sms där jag förklarade att detta var tyvärr inget jag ville fortsätta med och att detta sms var verkligen en grej jag INTE ville göra. Men för att jag ska må bra så är jag tvungen.
Detta var som att göra slut, att dra av plåstret snabbt i ett ryck utan att känna allt för mycket just då.
Vi hade ingen relation men fortfarande får jag "göra-slut-känslan".
Fan...
Han var en bra kille, en glad, kramig och omtänksam kille. En som jag kunde prata med utan att det kändes pinsamt när man kom till de mer allvarliga ämnen. När vi umgicks så flöt tiden på, man kunde bara vara med honom.
Men... då kom det där men.
Mitt men är att jag inte ser någon framtid med honom trots alla positiva sakerna, minussidan vägde över i detta fall. Så jag fick helt enkelt skicka ett "jobbigt" sms där jag förklarade att detta var tyvärr inget jag ville fortsätta med och att detta sms var verkligen en grej jag INTE ville göra. Men för att jag ska må bra så är jag tvungen.
Detta var som att göra slut, att dra av plåstret snabbt i ett ryck utan att känna allt för mycket just då.
Vi hade ingen relation men fortfarande får jag "göra-slut-känslan".
Fan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar