Flörtigt mejl

 

Det här medelandet fick jag i går i min inbox på en dejtingsida.

 

Snälla rara du! Ska du flörta så lär dig att flörta ordentligt!

 

 

 

 

 

Och här är ännu ett

 

 

 

Ett email i min låda

Jag har gjort det jag sa att jag inte vill göra! Jag har skrivit in mig på en dejtingsida och försöker sålla bland konstiga personer och konstiga email.

Igår så fick jag ett långt email från en kille som skrev hur bra han var, hur bra han skulle vara till just mig och det var honom jag sökte.
Så jag gick in på hans profil och läste, insåg ganska snabbt att detta var inte någon jag vill träffa så jag skrev det till honom varpå jag får svar bara ett par minuter efter med den här texten:

Ja, just det!

Ömhet

Känner sådan ömhet och trygghet att det gör ont i kroppen av lycka!

Sluta upp med det där!

Nu har jag avverkat de flesta av dejterna och nätdejtandet är snart slut. Inte för att det har gett någon skörd av detta men projektet måste få ett slut annars blir det bara never ending story.
Har dock en kvar som jag ska träffa upp sen så förblir jag singel ett bra tag till!

Det är två saker har jag märkt med dessa killar om de har gemensamt, det första är att de älskar att prata om sig själva, för sig själva och till sig själv. De pratar om deras äventyr, deras jobb och lägger upp skämt som de själva skrattar till. Helt underbart underhållande, not!
Och det andra är att när de inte är intresserade så kan de inte med att lägga ett sms och skriva ett "tack för trevlig träff men tyvärr". Men om man själv gör det så får man småspydig kommentar tillbaka så som att det är ens eget fel att det inte blir mer, lite av att de inte kan ta att man "ratar" dem.

Well well... kommer som sagt förbli singel ett tag till, skaffa mig katter trots att jag är tokallergisk, flytta ut på landet trots att jag är storstadstjejen och vet knappt vad ett träd är och till sist lära mig virka för att få tiden att gå.

Hmm... Grattis

Nämen grattis! Trodde inte att just du skulle vinna utmärkelsen månadens-besvikelse-dejt!
Men man slutar ju inte förundras!

Idiot till dejt!

Vet inte hur många gånger jag har sagt att jag inte vill gå på dejt med miffo-killar och så lyckas jag ialf pricka in en sådan i förra veckan, han som pratade så mycket om sig själv och hur duktig han är. Ni kan läsa om det här om ni har missat det!
För att göra det som man ska göra efter en dejt när man inser att det inte är mannen i ens liv så skickade jag ett sms till honom dagen efter jag tackade för en "trevlig" fika och samtidigt skrev att han inte är killen/mannen jag söker.
Inom en kort stund får jag svar från detta miffo där han skriver
"Tack själv men är inte ledsen för det att du inte väljer mig. Och "by the way" så borde du ändra i din presentation att du inte är "normalvikt" så du inte förvirrar fler killar."
What!! Hade han suttit framför mig hade han fått det varma kaffet rakt i knät! Hur i alla sina dagar kan man skriva så! Jag hade verkligen lust att skriva tillbaka att jag kan gå ner i vikt men han kommer aldrig lyckas ändra sin attityd och sin negativa syn på folk!

Dejt nr "minns inte vilken i ordningen"

Igår träffade jag upp en kille som jag har mejlväxlat med i ett par veckor, en som jag egenligen inte alls ville träffa då det inte kändes helt hundra när vi mejlade men jag tänke att man måste vidga sina vyer.
Men ack, en tv-kväll hade varit mer roande och givande.
Denne man, för man är man väl när man har fyllt 40(?), pratade heeeela tiden om sig själv, sitt jobb och sitt liv. Eller rättare sagt, han redogjorde sitt cv i stora drag. Det jag kunde/hann var att inflika med var "visst är det så" och nicka här och var där det passade in.
Och vad har man lärt sig av det här? Troligtvis inget, för det finns så många sådana här människor omkring en så det är väl bara att gilla läget och fantisera sig bort, men inte allt för långt för det gäller att nicka i rätt ögonblick!

Ut i det okända

Efter mycket om och men så beslutade jag mig att testa den virtuella dejtingvärlden.
Jag har ju gjort det innan men då har jag bara träffat på massa konstiga killar, killar som man inte får några bra vibbar från första sekunden man ser dem.
Och jag tänkte att jag aldrig mer ska göra det och utsätta mig för detta!
Men nu efter något år inser jag att prinsen inte kommer på den vita hästen (eller så har han gjort det men pga alla snö i vinter så har jag inte sett han) och knackar på.
Så nu ger jag mig ut i det okända, dejta killar som förhoppningsvis inte är något dryga, stöddiga, eller har konstiga uppfattningar om världen osv. Utan helt normal kille som man kan tänka sig hångla med =)

Men redan nu så kan jag medela att många konstiga inviter har man fått. Många konstiga mejl, tex där en kille skriver efter att jag har tackat för mejlet han har skickat men att jag tror inte han är den jag säker skriver :

"Du får ursäkta mig men jag förstår mig inte tjejer som du...

Hur kan i hela friden skriva att man inte passar ihop, du har aldrig

någonsin träffat mig i verkligheten, hade man gjort detta och sedan

kommit fram till OK vi passar inte för varann då hade jag köpt det...'

men inte att bara höftar till det så där utan träffat en person öga

mot öga...Du vill ha barn, så vill även jag, du skriver att du ha någon att skratta och diskutera med..även jag...

Du vill ha någon att bygga ett liv med..även jag...och jag är inte någon miffo kille

Enda som skiljer oss åt är avståndet, nån timme mellan våra städer..."

En fråga på detta varför man inte kan ta ett "nej tack, tack för kompimangen men du är inte den jag vill ha"?

Vad skedde sen?

Satt och tittade i gamla bilder från högskoletidens ljuva tid och förundrades över hur ung man var och hur mycket man varit med om under dess år.
Så många människor som man hade runt om kring sig och så många bus man hittade på.
För vem minns inte kårkvällarna, n0llningen, sconeskvällarna, 32 personer på 20 kvm och brinnande bil en sen kväll.
Sena nätter och sena mornar.
Och däremellan tentaplugg.

Det som är roligast med att titta på alla dessa bilder att man har tagit bilder på personer som man umgicks med i olika sammanhang men nu efter ett par år minns man inte deras namn. Man minns vilka de umgicks med, vilket program de läste osv men just namnet är helt borta. Innebär detta att man är äldre eller att de bara inte lämnade något avtryck i ens liv?
Men skit vad kul vi hade just där och då!

Så bland alla dessa bilder hittade jag bilder på flörtarna som man hade och nu funderar jag på vad han gör nu. Den där snyggaste killen på skolan!
Lite synd att man har selektivt minne när det gäller namn annars hade man ju kunnat googla fram dem eller kolla in dem på facebook men icke.

Så jag får väl fortsätta sitta på bilderna och minnas tillbaka till denna ljuva ungdomstid.
 

Så här ska han va! Så det så!

Jag vet hur jag vill ha det i livet, speciellt när det gäller hur mannen i mitt liv ska vara. Jag vet vilka egenskaper han ska ha och vad jag attraheras av och framför allt vad jag behöver (så får man ju hoppas på att han vet vad han vill och vet vad han behöver), dock vet jag inte riktigt hur jag ska komma dit.

Denna syn har självklart ändrats utmed ungdomens virriga och slingringa väg, för visst har jag slängt ett och annat öga på atletiska slimmade killar (helst killar ala Frölanderkropp) till killar med rosiga kinder och långa mörka förföriska ögonfransar, men nu så kan jag säga att jag har kommit på vad jag vill ha och vad jag tittar efter.

Eller som min kära kompis Karin sa:

"Det är killen med så jävla bred rygg att han får gå sidleds in på ICA."

Och visst är det så, jag vill ha en man som är manlig, bredryggad och lång. En härlig man!

Val av make

Igår när jag åkte hem efter att ha varit ute på Incontro med the gang fick jag en rolig tanke ang att vara ute och "ragga".

Förr ett par dagar sen såg jag en film (typ Jane Austen, minns dock inte vilken det var) där flickorna var giftasmogna och nu skulle de hitta sig en god rik man att gifta sig med.

Då var det viktigt att förutom att han såg bra ut att han var rik, hade titel och var av god börd.

Nu stod man i trängseln på klubben och tittade efter den ”perfekte” mannen som såg bra ut och som man kunde flörta med. Ingen tanke på hur rik han är, vilken titel han har eller från vilken börd han var från.

Bara man fick något snyggt att titta på. Den perfekte Mr Darcy!