Jag minns när jag var liten, si så där 6 år, att jag pratade och babblade så pass mycket att en tant på språvagnen vände sig om log mot mig och sa "Nämen vad du har mycket att prata om trots att du är så ung".
Vet inte riktigt vart jag har tappat den personligheten och hur det kommer sig att jag är så "allvarlig" i mitt sinne nu i vuxen ålder.
Kan det vara så att du tänker igenom det du ska säga så att du inte låter tänkarna komma ut spontant såsom när du var liten? Att du har en hämning som hindrar dig?
SvaraRaderaTror jag har hämmat mig själv och att jag har tappat bort den spruliga glada tjejen på vägen. =(
SvaraRadera