En sådan där känsla

Har du känt någon gång att något är på gång, något spännande och något utöver det vanliga?

Som känslan just dagarna innan julafton och man vet/hoppas att något av paketen under granen är till dig och det innehåller just vad du har önskat dig men du vet inte exakt i vilket det är av dem.

Eller när man sitter vid bordet med en skraplott och det är bara ett skrap kvar till vinsten.

Just sådan känsla har jag haft i magen nu i ett par dagar.
Jag kan dock inte säga varför jag känner så, jag har inte köpt någon lott, jag har inte ansökt till något tv-program där jag kan bli kändis och jag väntar inte in något paket med okänt innehåll.

Så vad är jag väntar på? Vad är det den här känslan vill säga mig?
Att jag ska bli känd? Eller att jag kommer få en miljon av främling som har lämnat ett arv efter sig?

Eller är det bara magen som vill säga att den är hungrig?

Något att fundera över

Kan spårvagn få vattenplaning?

Kan man få kluvna ögonfransar?

Varför finns det inga svartvita kor med vita öron?

Om mångfärgat tyg ska tvättas med liknade färger, vilken färg ska man tvätta med?

Typ sådant här tyg 

Kan pälsdjur lida av pälsallergi?

Grader på hur mycket man har att göra på jobbet.

En vanlig vardag: man börjar med att man loggar in i alla program som behövs för att man ska jobba i under dagen.

Man kollar lite snabbt aftonbladet.se, gp.se och mejl för att se vad som har hänt under natten för att inse att inget världskrig har startats inatt heller.  

Resten av dagen får man slita med jobb och telefonsamtalen och gå på toa är ju knappt något att tänka på. Och man är glad om man kan logga ut för dagen någon minut innan bussen åker.

En vanlig vardag under sommaren: man börjar med att man loggar in i alla program som behövs. Man jobbar undan jobbrelaterade saker och sen tittar man grundligt inom aftonbladet.se, gp.se, alla mejlkonton, facebook, och alla bloggar man följer. Man inser att inget världskrig har startats inatt heller och att det fortfarande är regn i väderprognosen för helgen.

Sen åter till jobbpappren för att se om det är något mer man kan göra för att dryga ut tiden. Efter jobb igenomgången kollar man igen igenom aftonbladet.se, gp.se, dn.se OCH id.se som man aldrig läser annars, för att sen ev återgå till kaffet.

Om man kunde ha jämnvikt i allt det här hade det nog varit det optimala.
*Tittar på klockan och inser att det är långt till kaffepausen*

Evolutionens utveckling vs supermodeller

Funderar lite på det här med människans utveckling och överlevnad.

Det sägs ju att utveckligen enligt evulutionen gör så att den svaga rasen dör och den som är starkare överlever.
Gäller det här också människans utseende?
Jag tänker så här ang detta ämne, om det i börjar bara var "fula" och "mindre fula" människor och så dör de fula ut och kvar blir de mindre fula.

Sen efter det finns det "mindre fula" människor och "knappt fula" och de "mindre fula" dör ut. Då har den "svagare" dött ut och den "starkare" går vidare i kampen och så går kampen vidare och utvecklingen går vidare.
Så efter ett antal år (många år!) och många generationer efter detta borde "bara" snygga och supersnygga människor finnas kvar och om de fortplantar sig så borde till sista bara superdupersnygga människor finnas kvar vandrandes på denna jord?

Men vi måste ju ses!

-Vi måste ju ses! Snart! För det måste vi ju bara!
-Absolut, det tycker jag!
-Jo, men det får vi ta när det har lugnat ner sig lite!

Och sen då!? Visst känner man igen de tre meningar som utväxlas mellan en själv och kompisarna/kollegorna.
Det kan till och med gå flera veckor/månader/år utan man "hinner" träffas.
För det är väl inte att man aldrig har tid för en träff? Under året som går så måste man väl få någon dag över till en träff på ett par timmar?
Och man kan ju inte alltid skylla på att barnen ska till simskolan, att katten ska släppas ut, att halsen krånglar, att det är mycket just nu...?

Driving miss Daisy

Idag är årsdagen då jag tog mitt efterlängtade körkort!
Som jag slet för att få det!
Pluggade teori dag och natt, läste mina anteckningar om och om igen, gjorde tester för att försöka få en röd tråd i frågorn. Stressade för att hinna med att både jobba och köra/läsa.
Körde upp tre gånger, första gången var jag visst inte fullt redo. Andra blev jag ifrågasatt om jag verkligen hade kört i körskola och tredje gången gillt så fick jag fickparkera vilket jag aldig hade gjort innan, inte live ialla fall.
Så här ett år senare kan jag fortfarande få lite lätt andnöd när jag tänker på hela processen, lätt tentaångest imperfekt.

Nu när jag ska visa mitt körkort till tex kassörskan så väntar jag på att hon ska säga: "Men lilla gumman, det här körkortet är inte på riktigt och det är verkligen INTE ditt!"